fredag 16 september 2016

Långt från champagne

Månadens gästskribent Sofia Hjärner

Sofia Hjärner är vd och - tillsammans med Stina Fredriksson - ägare till Noors Slott utanför Knivsta och Regissörsvillan i Filmstaden, Solna.

De visste inte var de skulle den där fantastiska sommarkvällen, när herrarna satte sig i en ribbåt på Mälaren. Vi styrde in mot en privat brygga där en kvinna vinkade glatt och välkomnande mot oss. Själva höll vi andan. Skulle de, medlemmarna av den internationella koncernledningen, gilla det här? Jag såg att de tänkte "var har vi kommit"?

Jag gillar verkligen bubblande drycker och vackra miljöer. Men det är inte säkert att champagneglaset på vit linneduk alltid är lyxigt. Redan när jag och min moster Stina startade vår verksamhet på Noors Slott för 10 år sedan insåg vi att exklusivitet handlar om något mer. I vår tappning har det formulerats som avskildhet - att få arbeta och mötas utan att bli störd - och att som gäst bli sedd som person. Inte bara som en del av en grupp eller, ännu värre, en bokning.

Just detta tror vi har gjort att vi i flera år fått ta hand om ledningarna för några av Sveriges stora globala företag. Nu skulle ett av dem ha årets sommaravslutning. Koncernledningen med tolv deltagare hade flugits in från hela världen för att ha slottet för sig själva.

Vi kände deltagarna väl. En i gruppen brukade till exempel komma kvällen innan själva mötet för att i lugn och ro hinna med ett parti schack, gärna med någon av oss i personalen. Den här gången hade de sagt att de ville göra något speciellt. Vi funderade. Vad är speciellt för dem som är vana vid all tänkbar lyx?

Tillbaka till landstigningen på bryggan den där kvällen. Emot oss kom Mona Loberg, Mälarens enda kvinnliga fiskare, för att bjuda in oss i sitt hem. Med stor charm och knagglig engelska berättade hon om sin fiskeverksamhet innan vi fick gå till bords. Efter att den första förvåningen lagt sig kunde jag snabbt konstatera att gästerna var charmade. Av både Mona och den oväntade miljön där båthuset inretts med stolar och bord.

Först ut var en klassisk svensk förrätt med löjrom och goda drycker, som vi tagit med oss i båten. Till varmrätt lagade Mona underbar nyfångad gös med potatis, som hon tillagade på två kokplattor. Men det var trots allt desserten - effektfullt serverad ute på bryggan - som blev pricken över i. Nybakad rulltårta med grädde och handplockade solmogna smultron gjorde succé.

Där satt våra gäster på halvrangliga bänkar i solnedgången, drack kaffe i udda koppar och såg ut över den spegelblanka Mälaren. "Is she married?" frågade den normalt mest kritiske mig och nickade leende mot Mona och då visste jag att eventet var godkänt. Inte ens utedasset som gällde hade dragit ned betyget. Kanske tvärt om.

Stämningen i båten hem var avslappnad. Gästerna hade aldrig varit med om något liknande. Vi förstod att vi lyckats ge dem något exotiskt i enkelhet och äkthet. Och därmed exklusivt.

Det talades länge om den sommarkvällen och vi har den med oss som måttstock när vi tänker exklusivitet. Det är ofta de små gesterna som gör en upplevelse exklusiv. Att våga fråga och lyssna och hoppa över de givna lyxattributen kan ge största tänkbara exklusivitet.

Sofia Hjärner