tisdag 15 mars 2016

Hör ni, ni på mötet eller konferensen?

Månadens gästskribent Staffan Dopping

Staffan Dopping är kommunikationsexpert med känsla för det talade ordet. I sitt företag jobbar han med text- och budskapscoachning, personlig kommunikationsträning och moderatorstjänster.

Vi som rör oss i konferens- och mötesvärlden har förstås en minnesbank med många starka upplevelser. Alla har vi nog sett och hört scenprofiler som helt enkelt har tagit oss med storm; man både ler och grimaserar för att det som sker där på podiet är så kraftfullt, berörande och intressant.

Och vi har också – förmodligen vid en hel del tillfällen – genomlidit presentationer och föreläsningar där figuren där framme över huvud taget inte har nått fram med sitt budskap. För själlöst, för tråkigt retoriskt eller stelt och statiskt. Kontakt uteblev.

Och det är klart att människor är olika skickliga i att fånga ett auditorium, samtidigt som man kanske kan ha en dålig dag. Men de talare, moderatorer och föreläsare som är allra bäst – de har en förmåga att förena kunskap, engagemang, lyhördhet och retorisk kompetens till en helhet. Det händer någonting inne i oss, de har lyckats rucka vår värld en smula under de minuter som de hade tillgång till scenen.

Men det finns en sak som ensam kan bestämma om en presentation eller en intervju ska bli en lyckad stund på konferensen eller eventet, eller om det kommer att falla platt. Och den saken är ljudtekniken. Mikrofonerna med kringutrustning.

Är det inte märkligt att vi alla har så många erfarenheter av mer eller mindre taskigt ljud – även på annars högprofilerade och välutrustade konferensanläggningar? Hur kan det komma sig att vi så ofta ”tillåter” att en väl förberedd och/eller karismatisk föreläsare får sin talartid saboterad av ljudhaverier?

Ja jag säger inte att det är lätt. Akustik är komplicerade saker, och när man förstärker ljud i samma lokal som det finns flera öppna mikrofoner finns en rad risker – den största är förstås rundgång. Men visst har väl ni som jag skruvat på er många gånger på grund av blåspuffar, andningsflås, burkigt ljud, fnassel och skrap, för starkt ljud, för svagt ljud, obalans mellan olika mikrofoner, människor som fingrar på headset eller blåser i handmikrofonen… ?

Ja det mesta som kan och måste bli bra under ett möte kan hämmas, försämras eller helt skjutas i sank av undermålig ljudteknik… och det oavsett om bristerna har med apparaturen att göra eller oskicklighet hos en person (”skit bakom spakarna”). Så vad kommer det sig att misslyckat ljud kan inträffa så pass ofta som det sker?

Det är med ljud som så många andra stödfunktioner som behövs vid möten och kommunikationsutmaningar: den teknik som publiken märker minst och knappt reflekterar över är den bästa. Om ljudtekniken är som den ska så är det bara deltagarnas förmåga, engagemang och erfarenhet som sätter gränsen för ditt möte, seminarium eller kickoff. Vi i bänkarna kan helhjärtat ta del av och engagera oss i det som människorna på scenen har varit med om och vill dela med sig av. Vi hör, förstår och ger respons – vi möts.

Håll med om att det vore skönt om klart och störningsfritt ljud var en självklarhet i alla lägen. Ska vi samlas kring det målet? Bra, vi hörs!

Staffan Dopping

1 kommentar:

  1. Det är väl som med konferensmaten, man får vad man betalar för. Bra ljud kostar pengar precis som allt annat. Fråga Hollywoood eller stora arenarockband. De investerar enorma summor i ljudet. Såväl i den tekniska utrustningen som i rekryteringen av skickliga medarbetare. En konferensanläggning som inte gör det får inte bra ljud.

    T.S.
    verksam inom ljudbranschen

    SvaraRadera

Vi tar gärna emot alla synpunkter, frågor, ris, ros och kommentarer som vi kan få! Välkommen att skriva till oss.