tisdag 14 april 2015

Att våga säga JA!

Månadens gästskribent Anneli Pandora Magnusson

Anneli Pandora Magnusson är en av Sveriges genom tiderna främsta musikexporter, alla kategorier. Hon har turnerat över hela världen och sålt 6 miljoner skivor. I dag driver hon sitt eget företag, skriver på en självbiografi, skapar ny musik, håller föreläsningar, turnerar och förverkligar sina drömmar.

Någon gång i början på 1990-talet läste jag en bok av Louise L Hay. Den handlade bland annat om att ta 100 % eget ansvar för sitt liv och sina egna handlingar, och att våga säga JA. Jag var i tjugoårsåldern och kände mig entusiastisk över att ha hela livet framför mig. Ett liv som jag skulle forma! Här skulle tackas JA!

Av min far lärde jag mig mest att frågade man, så fick man nej. Att alltid få nej till svar lärde mig att hitta andra vägar till det jag ville göra i mitt liv. Mamma gav mig i smyg pengar till gitarrutbildningen i musikskolan som pappa sagt nej till. Hans egen gitarr fick jag inte använda, den hängde mest på väggen då han tydligen tyckte det räckte med en gitarrist i huset - han själv.

Att spela gitarr och sjunga var mitt andningshål. Där fick jag en kick som jag inte upplevde någon annanstans. I mitt rum med tanttapeter och farmors gamla utdragssoffa som säng, drömde jag mig bort till stora konsertlokaler i Paris och jag sjöng på låtsasfranska invirad i mammas gardiner som blev en vacker scenklänning. I nian sa yrkesvägledaren att man skulle välja tre alternativ till gymnasieutbildning. Eftersom jag bara ville bli musiker ville jag välja Musikgymnasiet på alla tre alternativen. Det går inte, sa yrkesvägledaren! Men jag vill inget annat, sa jag envist och skrev Musikgymnasiet i Västerås tre gånger i ansökningsblanketten. I slutet av sommaren fick jag ett brev som berättade att jag blivit antagen.

Det andra året på gymnasiet fick jag frågan från tre låtskrivare i Västerås om jag ville sjunga på deras demo? JA, sa jag! Det ledde kort senare till ett fem album långt skivkontrakt med tyska Universal, en tjugoårig artistkarriär, 19 guld-platina utmärkelser och 6 miljoner sålda skivor runt om i världen.

Under mina år som artist har jag fått många tillfällen att säga JA till en massa saker som jag varit jätterädd för. Som att sjunga tonrent med rätt känsla inför tusentals människor, posera med självförtroende och närvaro i blicken framför fotografer, sjunga trovärdigt och korrekt på japanska och ryska i direktsänd TV för miljontals tittare, samt att tävla två gånger i melodifestivalen där precis allting kan gå helt fel om du vrickar foten i högklackat, glömmer texten eller koreografin eller råkar vara förkyld.

Jag är väldigt höjdrädd, så när jag med några vänner firade nyår år 2000 i Chamonix, såg jag chansen att bota rädslan genom att säga JA och kasta mig ut för en fransk alptopp med endast en fallskärm och instruktören som min enda livlina. Det var galet men jag vann ytterligare förtroende för mig själv att jag klarar saker som är både svåra och tuffa.

Att säga JA till artistkarriären innebar ett annorlunda och fantastiskt liv men också en hel del problem bl.a. eftersom jag valt fel personer att sköta ekonomin i mitt företag. Familjeföretag kan vara ett jättebra sätt att driva verksamhet på, men i mina fall ledde detta bl.a. till en ekonomisk katastrof som varade i nästan tio år. Hela mitt liv rasade och jag skilde mig med stora skulder. När du är på ”botten” är det svårt att ta kloka beslut och nästa företag var i princip dömt att misslyckas redan från början eftersom upplägget liknade det förra. Återigen valde jag att göra det med den som stod mig närmast. Han var nöjd men jag var missnöjd över den obalans vi levde i. Jag valde att lämna och gå vidare.

När jag betalat av den sista skulden vid 43 års ålder började jag nu om för tredje gången med eget företag. Den här gången utan att någon annan är inblandad. Jag får hjälp med en ”komma igång” checklista från en vän och affärsman som tror på mig. Under våren 2015 spelar jag in min drömplatta. Det blir album nr tretton i ordningen. Den här gången har jag verkligen lyssnat på min inre röst som överröstat mig att det här är rätt. Jag vet inte hur det ska gå, eller vart det ska ta mig, men jag vet att det tagit mig trettiotvå år att våga tacka JA till country av hela mitt hjärta.