torsdag 17 december 2015

Grön mat säljer

Månadens gästskribent Sven Secher

Sven Secher trivs bäst bland blommor och grönsaker på Näsets Gröna. Extra kulinariskt kul blir det när köksmästare och grönsakskunder besöker odlingarna. Som grön småföretagare gläds han åt det ökande intresset för nära miljöbra mat. Sven arbetar också som frilansjournalist med mat och miljö i fokus.

Intresset för ”matens ursprung” med ökad efterfrågan av närodlat och gärna ekologiskt producerad mat biter sig fast. Trenden tycks bli bestående och därmed har något förändrats.

Som livslång odlare av ekologiska grönsaker kan jag notera utvecklingen. Jag som alltid har grävt i mina komposter är plötsligt ”inne”. I dag står kunderna på kö och det är fantastiskt kul när vi möter kockar och köksmästare i våra odlingar. På rotfruktsbäddar, i kål- och bönland samt i gurk- och tomatväxthusen skapas trovärdig matutveckling i grön riktning, till fördel för båda parter.

Och den tydliga gröna maten tas i nästa viktiga steg emot med öppna armar av restauranggästerna. Våra små volymer närodlade grönsaker blir på så sätt väsentliga för restaurangköket. OCH även i verksamhetens marknadsarbete. Grön mat säljer.

Men allt är inte guld och gröna grönsaker. Att leverera det kunden vill ha handlar också om att vara lyhörd för deras önskemål. Låt mig ta ett exempel.

Som journalist jobbar jag nära två organisationer som arbetar med svensk mat. En av dem representerar äggproducenter, den andra de som föder upp kycklingar. Båda har återkommande konferenser på anläggningar där man vid bokningen ställer krav på att det ska serveras svenska ägg respektive svensk kyckling. "Inga problem” och "Självklart ordnar vi detta, vi jobbar med svensk mat.", lyder alltid svaren.

Tyvärr har det flera gånger hänt att konferensanläggningarna inte levererar enligt överenskommelsen utan istället serverar importerade ägg och importerad kyckling till middag (uppfödd på ett sätt som är förbjudet i Sverige). Då uppstår stort missnöje, vilket givetvis inte är bra.

Som bokare och beställare av en konferens är det viktigt att på rätt sätt lyckas förmedla och förklara sina aktuella önskemål. Så att bokningens krav och löften håller ända fram till köksmästarens beställningar av matens råvaror.

Som anläggning gäller det också att verkligen ta till sig och förstå kundens behov, så att svenska kycklingbönder i exemplet ovan, på konferensen inte överrumplas av att bli serverade importerad kyckling som är uppfödd på ett sätt som vare sig är önskvärt eller tillåtet på dessa konferensgästers egna gårdar.

Tillbaka till mitt liv som grönsaksodlare och leverantör till restaurangköken. Just nu går året mot sitt slut och under dessa vintermörka veckor vilar odlaren. Men strax väcks vi till liv och med fräscha fröer laddar vi för nästa trädgårdssäsong och som alla entreprenörer siktar vi framåt. Med övertygelsen om att trenden med ökat intresse för ”nära och miljöbra mat” är mer än trend, ser vi fram emot många nya kulinariska möten i vår lilla gröna värld.

Sven Secher

tisdag 10 november 2015

Min barndoms julafton i Lekhyttan

Månadens gästskribent Carl Jan Granqvist

Carl Jan Granqvist är känd för sitt intresse för mat, dryck och måltidens former samt sin stora kunskap i detta ämne. Just nu arbetar Carl Jan med "Aptitum - ett europeiskt centrum för måltidsupplevelser" beläget vid Saxå Bruk, nära Grythyttan i Värmland.

Mina julupplevelser som tioåring, år 1956 i Bergslagsbyn Lekhyttan, beläget mittemellan Örebro och Karlskoga, på randen till Kilsbergen.

Det är drygt tio år efter krigsslutet, och Bofors kanoner dånar på Villingsbergs skjutfält. Vi har en nyinköpt bullig svart Austin som för oss fram i det vintriga, snödrivna landskapet. Färden går från kantorsbostaden genom Brudsvängen upp för Krontallsbacken och snart närmar vi oss morfarshemmet, det Wallenborgska burspråksputande jugendhuset mitt i byn.

- Välkomna in! säger min älskvärda moster Eva som har både födelsedag och namnsdag på julafton.

Här samlas vi klockan tolv, efter att ha börjat dagen med choklad och lussekrans, ackompanjerade av pappas fingerexercerande med juldagens preludium. Denna julaftonsfrukost varar i över fyra timmar och består av höstens och vinterns husfrustolthet, kryddad med släktkärlek. Vi är samlade ett tjugotal personer runt det breda, ovala och damastklädda bordet, krönt av krokan och nyputsade silverkandelabrar. Gästerna är Wallenborgare, Granqvistar, Forsbergare och Hultcrantzar. Och nu ska det ätas, drickas och sjungas.

Första omgången är dopp i grytan från buffé, den består av vörtbröd och skinka med olika sorters senap, varav en är kanonkulsrullad med hjälp av ett klot från Lekeberga kanonfaktori. Till det dricks mumma som morbror John stärkt med gin, konjak och madeira.

Nästa omgång är sillassietter: inlagd sill, glasmästarsill, senapssill samt två sorters strömmingsrullader, allt prydligt upplagt i slipade ovala glasskålar på silverfat. Här finns även sillsallaten, rökt ål och den lilla potatiskarotten. "Nu är det jul igen" ackompanjerar den hemkryddade snapsen.

Nästa omgång är leverpastej med heminlagda Västeråsgurkor, kalvsylta, rullsylta, pressylta och lammsylta med små, elegant heminlagda rödbetor därtill. Därefter grisfötterna som var ett måste, och som det är även idag för mig.

När alla dessa assietter dukats av kom smårätterna fram på bordet: köttbullar, revbensspjäll, fläskkorv, värmlandskorv, lammkorv och till detta brysselkål, rödkål, bruna bönor och äppelmos.

Sången hade gått från "Tipp, tipp, tapp" till mera hemsnickrade snapsvisor. Nu var det dags att åter städa bordet innan varmrätten serverades. Denna kunde variera från år till år, men oftast var det hemskjuten svenskhare med gräddsås, hasselbackspotatis och svartvinbärsgelé, garnerat med ärtor och katrinplommon för matsmältningens skull. Nu serverades röd Bordeaux, och man skålade för närvarande och frånvarande, levande och döda.

På ostbuffén, som var nästa omgång, fanns det hemystade färskostar, lagrad stilton samt en potkäs. Det var inte ovanligt vid denna tid att man serverade osten med blå vindruvor som levererades i bomullsförpackning och köpta engelska ingefärsdoftande kex. En kusin hade tagit med sig dem från NK:s delikatess. Han var i 30-årsåldern, arbetade på bank i huvudstaden och hade även med sig den krokan med smällkarameller som krönte taffeln. Nu kom årgångsporten på plats.

Desserten bestod nästan alltid av kanelpäron, sålunda inlagda gråpäron som serverades med lättvispad grädde och mandelkakor.

Vi reste oss försiktigt och angjorde förmaket, där granen med levande ljus delade plats med sprakande tomtebloss. Vid denna tid och i denna trakt var det sed att ta med sig en tårta till värdparet. Här var nu en buffé uppdukad med tårtor på rad, sju sorters kakor och konjakskaraff. Det blev en stunds lekar innan det var dags för gottisbordets entré, som nu bytt plats med tårtparaden.

Klockan sex om aftonen var det dags att åka hem, för då vankades det lutfisk och risgrynsgröt i kantorshemmet, innan julklappsutdelningen tog sin början.

Vi gick tidigt till sängs på julafton, för klockan fem var vi med pappa när han spelade i julottan i den fullsatta och stearinljusskimrande kyrkan med doft av vedbrand.

Carl Jan Granqvist

måndag 12 oktober 2015

Den röda trådens enkla magi

Månadens gästskribent Johnny Sundin

Johnny Sundin på Tankefabriken är en av de mest energifulla och underhållande föreläsarna idag. Med en bakgrund inom event, media, möten, projektledning och kommunikation delar han med sig av erfarenheter och kunskaper kring framgångsattityder och positiv förändringsvilja.

Din samling av ett hundra miljarder stimulitörstande neuroner skapar synapskopplade minnesbilder av de upplevelser som är originella och når dina känslor. Det är de gedigna och överraskande intrycken som når längre in och djupare bland hjärnvindlingarna. Vår hjärna är helt enkelt inte intresserad av att slösa energi och lagringsutrymme i onödan på sådant den redan känner till och mättats av.

Mental korvstoppning blockerar våra hjärnors fulla potential. Alltför ofta går man ofrivilligt i fällan med att stapla diagram, siffror och mastiga texter på en lång rad när konferensen genomförs. Resultat blir då tyvärr bara tröttande, passionslöst, enkelriktat, upprepande - och ofta med alldeles för mycket detaljer i PowerPoint-rallyt - för att hjärnan skall orka ta till sig. För att så har vi ju alltid gjort…?! Eller - så finns det bara ingen som har rollen som koordinator av innehållet? Någon som tänkt på den röda trådens enkla mötesmagi.

När möten konstrueras så skall de upplevas som en resa genom både tid och rum och sammanhang. Den röda tråden är egentligen inget annat än en mental GPS genom agendan där det finns logik och tanke bakom varför du är i en viss mental zon vid ett visst tillfälle. Där den som planerar redan varit inne i din hjärna och de andra deltagarnas hjärnor - och ömsint tagit hand om vilka mentala bilder som målas upp och i vilken ordning. Det handlar om vilka tankekartor vi rör oss på.

Dramaturgi är mötets melodi. Det deltagarna upplever - från inbjudan till uppföljning - av årets viktigaste tillfälle att dela företagets målbilder är sist och slutligen en slags historia som berättas. Om dåtid, nutid och framtid. Det är tanketråden som skall följas, där både budskap, atmosfär och social gemenskap skall vävas ihop. Till en UPPLEVELSE som skapar positiva och bestående minnen. Och ger en mental avkastning i form av positiva minnesspår, tydlighet och varma upplevelser.

Det är det som är den röda trådens magi. Utan att egentligen vara något hokus pokus. Bara klokskap i planeringen och förmågan att empatiskt leva sig in i den andras upplevelsebehov. Och vårda detaljerna som gör det där lilla extra längs med den röda trådens resa genom mötets zoner. Där humor, kommunikation och social interaktion möts.

TRE TIPS INFÖR PLANERINGEN AV DET STORA MÖTET
  • Tänk igenom syftet - vad skall kommuniceras, upplevas och varför? Vrid och vänd på frågan. Det finns inget rätt eller fel. Men analysen ger en riktning för resten av planeringen.
  • Skapa variation och energipunkter i agendan. Både mental och fysisk rörelse. Fundera mer på vad som skall kännas än som skall sägas. Interaktion skapar delaktighet och större förmåga att ta del av budskapet.
  • Spela upp mötet som en film i din egen hjärna. Promenera genom de aktuella lokalerna och upplev programpunkterna, logistiken, måltiderna, samtalen, föreläsningarna, underhållningen, boendet och resan till och från. Känn smak och doft.
Johnny Sundin

måndag 7 september 2015

Det magiska rummet

Månadens gästskribent Catrine Näsmark

Catrine Näsmark jobbar som konstnär på heltid och målar på uppdrag stora väggar, utställningar med tema eller porträtt. På Stockholms Slott kan du se hennes porträtt av Kungaparet och åker du från Bromma Flygplats möts du av en 50 kvm stor Amelia Erhart på framsidan av byggnaden.

Ska man alltid förverkliga sina drömmar?

Jag som scenograf går naturligtvis väldigt mycket upp i rum i alla dess former. Självklart är min stora ateljé mitt magiska rum där allting ska hända - skapa, skissa, rita, måla, drömma, gråta, dansa, skratta, älska, bråka och ha ångest.

Jag tror att vi alla har ett magiskt rum som bara är vårt och där vi kan känna oss trygga och där ingen lägger sig i. Där vi kan vara oss själva och vårt allra bästa jag.

Jag ska berätta om ett rum jag gick in i och blev helt förälskad i. Tänk er följande:

MC mässan 2015. Två tatuerade och skitiga män i 30-årsåldern som kör hoj på väggen, runt, runt i en 10x10 meter stor trätunna på 100 år gamla Indians och kastar av sig kläderna i farten. Ett band kallat Ztringtrosa, spelar i mitten där basisten har störtkruka på huvudet.

Det är varmt och fullt av kärlek och humor. Publiken står 5 meter ovanför och jublar till spektaklet. Det är knökfullt och svettigt. Plötsligt slog det mig - eller jag blev drabbad - jag kände jag att jag ville vara med. Alltså inte vara publik utan själv köra på väggen.

Utanför tunnan körde unga killar på ramper och gjorde fantastiska konster på hoj av alla dess slag. Urhäftigt och ett klockrent insta-moment inlägg. Men utan känsla. Jag kände ingenting. Men i tunnan, där fanns allt – humor, galenskap, kärlek, värme och hisnande spänning. Jag tänkte, kan en tvåbarnsmorsa 40+ från Bromma lära sig detta?

Sagt och gjort, 10 vändor till Västerås från Stockholm, tillsammans med en väldigt, väldigt tålmodig god vän som skulle hjälpa mig att besanna min nyfunna dröm. Jag såg mig själv på en gammal hoj med hög hatt, korsett och klänning flyga runt i tunnan medan publikens jubel inte visste sina gränser. Tillsammans med mina nya vänner Jonas och Dennis skulle vi sätta upp en spektakulär show. Det skulle vara utöver det vanliga och det skulle skrivas i alla tidningar och få galet mycket uppmärksamhet.

Efter mycket planering, övning och drömmande åkte vi ner till Sweden Rock festivalen i Sölvesborg. Det är nu det ska ske. Nu ska dom få se. Tunnan väl uppsatt efter 16 timmar och allt på plats och nu är det dags att visa publiken och ge allt.

Men plötsligt finner jag mig själv stå i mitten med fjärilsvingar på ryggen och börjar storgråta… Jag blev rädd och ville åka hem. Jag vågade inte. Så mycket som jag övat och övat. Det var som om jag vaknade ur en dröm och insåg att detta inte var något jag skulle göra. Som ett litet barn grät jag. Jag ville inte mer. Jag fick bara ur mig - jag vill heeeeeem!

Hela gänget var ju förstående och om ärligheten ska fram så gör de detta så galet bra utan mig. Så kanske ska man låta en dröm bara vara en härlig, spännande öronbedövande, lustfylld dröm ibland.

Och njuta av de magiska rum som finns.

Catrine Näsmark

måndag 17 augusti 2015

Värdskap är aldrig perfekt

Månadens gästskribent Jan Gunnarsson

Jan Gunnarsson är en författare, föreläsare och grundare av Värdskapet som hjälper ledare och medarbetare att utveckla ett inkluderande och välkomnande förhållningssätt och beteende.

Värdskap är konsten att få människor att känna sig välkomna, till dig som person, till din verksamhet och att möta alla med respekt, värdighet, omtanke och glädje.

Det första vi tänker på är kanske kunderna, besökarna, gäster, patienterna eller vad de vi tjänar har för etikett. För det är så, vårdcentralen finns till för att tjäna de sjuka, skolan för ungarna, hotellet för att tjäna sina gäster och konferensanläggningen för alla de som har behov av att mötas. ”Ju mer vi tjänar våra kunder, ju mer tjänar vi på dem”, är att se saker långsiktigt och hållbart. Att bara tänka på hur mycket pengar vi ska dra in på varje gäst, är att riskera verksamhetens framtid. Långsiktiga och tillitsfulla relationer är viktigare än kortsiktiga transaktioner.

Lika viktigt är att välkomna sina kolleger vilket handlar om den kultur som råder i verksamheten. Enkelt uttryckt kan man säga att det värdskap som möter kunderna är en spegelbild av det värdskap som råder på insidan. En insida vi alla är ansvariga för, oavsett om vi är medarbetare eller chef.

Till sist och kanske viktigast av allt är att välkomna sig själv. Att leva med en äkta självkänsla och ett äkta förtroende, inte ett falskt som bygger på att man jämför sig med andra. Känslan av att ha ett egenvärde och att var en god vän med sig själv, hela sig själv, även det man upplever som skavanker.

Jag hörde en gång en berättelse om en munk som skulle bygga en mur vid klostret. Han tänkte att det inte skulle vara så svårt; en sten, lite murbruk, nästa sten, lite murbruk. Det tog ett tag innan han kom på tekniken och efter ett par dagar hade han gjort klart muren. Tusen stenar hade han använt. När han stod och beundrade sitt verk upptäckte han till sin fasa att två av stenarna mitt i muren låg lite snett. Han gick till abboten för att fråga om råd. »Vad ska jag göra, riva hela muren och börja på nytt?» »Det ska du inte göra», sa klosterföreståndaren när de inspekterade muren. »Så farligt är det inte.»

Men munken skämdes över sina två sneda stenar. Varje gång han skulle visa klostret gick han fort förbi muren för att ingen skulle se hans misstag. Så en dag stannade en besökare upp och utbrast: »Men vilken fin mur, så vacker!» Munken blev förvånad och frågade besökaren om han glömt glasögonen i bilen och samtidigt pekade på de sneda stenarna. »Jaså de, men alla de andra stenarna verkar ligga perfekt», svarade besökaren.

Munken blev paff och tänkte att här han gått och tänkt på de två stenarna som låg lite snett och inte sett alla de andra och att muren i det stora hela var vacker.

Kanske är det likadant med oss människor. Visst har vi en och annan sten som inte är perfekt, men tänk så mycket vi har som är fint och bra. Och när man tänker på saken, hur vackert är något som är helt perfekt?

Jan Gunnarsson

VÄRDSKAPET SVERIGE

måndag 8 juni 2015

Ord spelar roll

Månadens gästskribent Antoni Lacinai

Antoni Lacinai får sina kunder att prestera på topp, mot sina mål och i möten med andra. Han anlitas flitigt som föreläsare, utbildare och moderator. Han har också skrivit ett halvdussin böcker om kommunikation.

Tänk dig att du gör ett experiment där hälften av dina vänner får läsa följande ord:
  • Svag
  • Gammal
  • Trött
  • Seg
  • Långsam
Den andra halvan får läsa:
  • Stark
  • Ung
  • Pigg
  • Alert
  • Kvick
Om du sedan mäter deras gånghastighet kommer den första gruppen att gå långsammare än den andra! Du har alltså påverkat deras fysiologi bara med hjälp av ord. Visst är det spännande!

Tänk dig nu att du ska ha en kick-off på jobbet. Du har hittat en bra lokal på lagom avstånd och i trevlig miljö. Det är en viktig investering och du vill passa på att inleda med några presentationer innan det är dags för roliga aktiviteter.

Det här är något som gruppen väljer att genomlida. Ungefär som att de äter grönsakerna för att få godiset efteråt. Det är alltså ofta en uppförsbacke och i det sammanhanget bör du ställa dig en fråga: Om du alls måste ha presentationer, vilken grupp av ord vill du att presentatörerna använder?

Självklart de starka, positiva orden.

Och hur är det med andra typer av svaga ord som: man, lite, kanske, försöka, faktiskt, eventuellt... Ibland kan svagare ord (som ordet ibland) ge en känsla av ödmjukhet och det är bra. Men det kan också ge för mycket utrymme för felaktiga tolkningar och då är det sämre.

Det går inte att vara för tydlig. Jag säger det för att ju mer jag studerar kommunikation desto mer förvånad är jag över att vi alls förstår varandra.

Det kräver mycket mer att vara tydlig än att vara otydlig.

Om något kan misstolkas kommer det att misstolkas. Om du väljer negativa, svaga ord kommer mottagaren ofrånkomligen att må sämre än om du väljer positiva, starka ord. Välj de senare orden. Som bonus kommer din grupp att nå längre på kortare tid. Ja, rent fysiskt. De går ju snabbare då!

Lycka till med dina framtida möten och med den goda kommunikationen.

Antoni Lacinai

tisdag 12 maj 2015

Bygg på dina styrkor

Månadens gästskribent Annika Malmberg

Annika R Malmberg Hamilton är framgångsexpert och har genom åren inspirerat och tränat tusentals människor, ledningsgrupper, olika sorters team och säljare till framgång, personlig utveckling och förbättrade resultat. Hon är en uppskattad och rutinerad talare och just nu aktuell med boken Tändvätska.

Forskning visar att den som får använda sina starka sidor i arbetet producerar betydligt mer och trivs bättre än den som inte får det. Ingen kan bara få göra det de är bra på, alla jobb har en mängd olika arbetsuppgifter, men tänk om du allt oftare kunde få ägna dig åt det du är bäst på. Hur mycket roligare skulle det inte då vara att gå till jobbet?

Vet du vilka dina styrkor är?
En del tycker det är svårt att säga vad de är bra på och begära att få jobba mer med det, det är nästan som att förhäva sig. Andra vet inte ens vad som är deras styrkor. Styrkor är de aktiviteter som du gör med lätthet och som får dig att känna dig stark, framgångsrik och effektiv. Du gillar dessa arbetsuppgifter så mycket att du utan problem kan anmäla dig frivilligt till att få göra dem. De är lätta att göra och du kan lätt glömma tid och rum. Du hamnar i det som beskrivs som ett positivt "flow". När du är klar kan du vara fysiskt trött med ändå psykiskt uppiggad.

Det man gör gärna, gör man i regel bra
Det är en allmän uppfattning att övning ger färdighet och att det inte räcker med att vara begåvad man måste också träna för att bli framgångsrik. Det stämmer, men det intressanta är att vi helst tränar på det som vi är bra på. Vi dras till vissa arbetsuppgifter och dessa får per automatik mer träning. Vi gillar helt enkelt att göra det vi är bra på, det fyller oss med vällust och ger oss arbetsglädje.

Så här tar du ta fram dina styrkor
Ingen annan kan tala om vad som får dig att känna dig stark, börja därför under en vecka att anteckna alla arbetsuppgifter som du gillar att göra. Välj i slutet av veckan ut de aktiviteter och uppdrag som du gillade mest och som fick dig att känna dig starkast.

Fundera sedan på hur du på ett naturligt sätt kunde få göra mer av dessa arbetsuppgifter i ditt dagliga arbete. Finns det uppgifter som du med fördel borde ta över från någon annan? Finns det något som man kan lägga till ditt ansvarsområde?

För att frigöra tid måste du även fundera på vilka arbetsuppgifter som du inte tycker om att göra. Visst finns det sådant idag som någon annan med lätthet skulle kunna göra mycket bättre än du och säkert med en större elegans och snabbhet? Skriv under en vecka ned allt som du verkligen ogillar att göra och välj ut de arbetsuppgifter som fyller dig med mest avsky.

Boka sedan ett möte med din närmaste chef och berätta att du vill tillföra mer värde till gruppen och teamet. Det är viktigt att det inte framstår som du gnäller och bara vill bli av med tråkiga arbetsuppgifter utan att du vill se på möjligheterna att kunna bidra ännu mer till resultat och framgång för företaget eller organisationen. Är du din egen, bör du fundera på hur du kan ändra din arbetssituation så att tid frigörs till de områden där du verkligen briljerar.

Arbete kan vara lika naturligt som lek om bara förhållandena är gynnsamma. Se till att ta makten över det du kan påverka och låt inte aktiviteter som du hatar att göra fördärva din arbetsdag. Ta reda på vilka de är så du kan undvika dem eller ägna minsta möjliga tid åt dem. Och ägna så mycket tid som du kan åt det som du är allra bäst på, för det kommer alltid vara det som är roligast.

tisdag 14 april 2015

Att våga säga JA!

Månadens gästskribent Anneli Pandora Magnusson

Anneli Pandora Magnusson är en av Sveriges genom tiderna främsta musikexporter, alla kategorier. Hon har turnerat över hela världen och sålt 6 miljoner skivor. I dag driver hon sitt eget företag, skriver på en självbiografi, skapar ny musik, håller föreläsningar, turnerar och förverkligar sina drömmar.

Någon gång i början på 1990-talet läste jag en bok av Louise L Hay. Den handlade bland annat om att ta 100 % eget ansvar för sitt liv och sina egna handlingar, och att våga säga JA. Jag var i tjugoårsåldern och kände mig entusiastisk över att ha hela livet framför mig. Ett liv som jag skulle forma! Här skulle tackas JA!

Av min far lärde jag mig mest att frågade man, så fick man nej. Att alltid få nej till svar lärde mig att hitta andra vägar till det jag ville göra i mitt liv. Mamma gav mig i smyg pengar till gitarrutbildningen i musikskolan som pappa sagt nej till. Hans egen gitarr fick jag inte använda, den hängde mest på väggen då han tydligen tyckte det räckte med en gitarrist i huset - han själv.

Att spela gitarr och sjunga var mitt andningshål. Där fick jag en kick som jag inte upplevde någon annanstans. I mitt rum med tanttapeter och farmors gamla utdragssoffa som säng, drömde jag mig bort till stora konsertlokaler i Paris och jag sjöng på låtsasfranska invirad i mammas gardiner som blev en vacker scenklänning. I nian sa yrkesvägledaren att man skulle välja tre alternativ till gymnasieutbildning. Eftersom jag bara ville bli musiker ville jag välja Musikgymnasiet på alla tre alternativen. Det går inte, sa yrkesvägledaren! Men jag vill inget annat, sa jag envist och skrev Musikgymnasiet i Västerås tre gånger i ansökningsblanketten. I slutet av sommaren fick jag ett brev som berättade att jag blivit antagen.

Det andra året på gymnasiet fick jag frågan från tre låtskrivare i Västerås om jag ville sjunga på deras demo? JA, sa jag! Det ledde kort senare till ett fem album långt skivkontrakt med tyska Universal, en tjugoårig artistkarriär, 19 guld-platina utmärkelser och 6 miljoner sålda skivor runt om i världen.

Under mina år som artist har jag fått många tillfällen att säga JA till en massa saker som jag varit jätterädd för. Som att sjunga tonrent med rätt känsla inför tusentals människor, posera med självförtroende och närvaro i blicken framför fotografer, sjunga trovärdigt och korrekt på japanska och ryska i direktsänd TV för miljontals tittare, samt att tävla två gånger i melodifestivalen där precis allting kan gå helt fel om du vrickar foten i högklackat, glömmer texten eller koreografin eller råkar vara förkyld.

Jag är väldigt höjdrädd, så när jag med några vänner firade nyår år 2000 i Chamonix, såg jag chansen att bota rädslan genom att säga JA och kasta mig ut för en fransk alptopp med endast en fallskärm och instruktören som min enda livlina. Det var galet men jag vann ytterligare förtroende för mig själv att jag klarar saker som är både svåra och tuffa.

Att säga JA till artistkarriären innebar ett annorlunda och fantastiskt liv men också en hel del problem bl.a. eftersom jag valt fel personer att sköta ekonomin i mitt företag. Familjeföretag kan vara ett jättebra sätt att driva verksamhet på, men i mina fall ledde detta bl.a. till en ekonomisk katastrof som varade i nästan tio år. Hela mitt liv rasade och jag skilde mig med stora skulder. När du är på ”botten” är det svårt att ta kloka beslut och nästa företag var i princip dömt att misslyckas redan från början eftersom upplägget liknade det förra. Återigen valde jag att göra det med den som stod mig närmast. Han var nöjd men jag var missnöjd över den obalans vi levde i. Jag valde att lämna och gå vidare.

När jag betalat av den sista skulden vid 43 års ålder började jag nu om för tredje gången med eget företag. Den här gången utan att någon annan är inblandad. Jag får hjälp med en ”komma igång” checklista från en vän och affärsman som tror på mig. Under våren 2015 spelar jag in min drömplatta. Det blir album nr tretton i ordningen. Den här gången har jag verkligen lyssnat på min inre röst som överröstat mig att det här är rätt. Jag vet inte hur det ska gå, eller vart det ska ta mig, men jag vet att det tagit mig trettiotvå år att våga tacka JA till country av hela mitt hjärta.

tisdag 10 mars 2015

När kreativiteten tryter

Månadens gästskribent Mårten Gudmundhs

Mårten Gudmundhs har i flera decennier arbetat med kommunikation och marknadsföring. Han driver kommunikationsbyrån Impacta i Knivsta. Bland meriterna står priserna Årets Almedarling och Hetast i Almedalen år 2011, då uppdragsgivaren KRIS prisades för sin kampanj – skapad enligt labyrintmodellen.

Hur bra det går med affärerna är inte sällan beroende av vår kreativitet när det gäller produkt/tjänst, placering, prisnivå och lansering. I min bransch möter man ofta företag när det redan hunnit bli någon form av kris. Antingen räcker inte tiden till att göra själv, eller så börjar det gå lite knackigt. Eller så är det helt enkelt stopp i idéfabriken. I dessa lägen, när man insett sitt behov och att man inte riktigt fixar att ro i land det själv, ja, då är man också för det mesta öppen för att få förslag på lösningar som man kanske inte är van vid.

Skrönan att tecknet för kris på kinesiska är samma tecken som möjlighet är visserligen inte sann, men vacker. Nöden är uppfinningarnas moder.

Den här krönikan handlar inte om krisen. Den handlar om det vardagliga, när affärerna går okej, när det på det hela taget är rätt lagom. Det är då jag tycker man ska boka av två-tre timmar i sin kalender med sig själv och gärna en-två personer till för en stunds analys utifrån en modell jag kallar labyrintmodellen. Eller ännu hellre faktiskt lägga en konferensdag eller två på en bra anläggning och göra jobbet ordentligt.

Det finns nämligen bara en metod som verkligen vinner varje gång när det gäller att lösa en labyrint på snabbast möjliga sätt. Det är att börja vid målet och backa ur.

Precis så fungerar modellen. Fundera tillsammans vad det är ni vill uppnå. Strunta i det här läget helt i hur målet ska nås. Målet kan vara ”Vi behöver sälja bättre i februari”, ”Vi behöver öka vår marknadsandel”, ”Vi behöver minska antalet sjukskrivningar i företaget”.

Först efter det kommer själva hur-et, och här kan man gärna tänka utanför de vanliga vägarna.

Övningen är mycket enkel, nästan fånigt enkel. Men testa den och se vad som händer. Den försvunna kreativiteten brukar nämligen gilla att dyka upp när man gör på ett lite annorlunda vis än man alltid brukar göra.

Ett exempel, som jag lånat från en föreläsning, är djuraffären som just skulle starta och behövde vara rädd om varenda liten krona. Hur i hela världen skulle de nå ut att de skulle starta på ett sätt som var billigt och som nådde direkt till sin målgrupp utan en massa spill? Målet var satt: ”Djurägare behöver veta att vi finns och var vi finns”. Metoden blev okonventionell. Man köpte en omgång tandpetare. Man fyllde ett A4 med gissningsvis åtta smålappar om butiken. Man klippte ut dessa åtta lappar och tejpade fast dem på tandpetare. Sedan gick man på jakt efter hundbajsar i närområdet – och satte flaggan i dem.

Tilltaget kallas gerillamarknadsföring. Fungerar utmärkt – men bara när målet först är satt.

Tack för att du tog dig tid att läsa.

tisdag 10 februari 2015

Storytelling befolkar varumärket!

Månadens gästskribent Matts Heijbel

Matts Heijbel är författare och journalist med socialantropologisk bakgrund. Han brukar ibland kallas Mr Storyteller eftersom ingen arbetat så länge och ihärdigt i Sverige med det som internationellt kallas Corporate Storytelling. Hans bok ”Storytelling befolkar varumärket” kom nyligen ut i en tredje upplaga.


Vi är svenskar, Sundsvallsbor, tillhör släkten Andersson, är nyanlända från Syrien eller är medlemmar i bostadsrättsföreningen Kvasten. Det finns berättelser om hur det är att leva i dessa sammanhang, berättelser om hur familjen Andersson firar jul och hur det går till när man arbetar på vårstädningarna i bostadsrättsföreningen Kvasten.

Människan är ett berättande djur och utan alla dessa berättelser finns vi inte eftersom berättelserna visar var vi kommer ifrån, var vi befinner oss i dag och vart vi är på väg.

Vad vill vi? Vad tycker vi? Vad kan vi?

De flesta av oss säljer cirka 40-timmar i veckan av vår vakna tid. Vi tillhör då en flock, ett folk på fabriken, på myndigheten, på kommunkontoret, i den ideella organisationen eller var vi nu jobbar.

Stora organisationer som Volvo och Ikea talar sedan länge om volvoiter och ikeaner. Hur är en volvoit? Vilka värderingar guidar volvoiten i vardagen? Hur bemöter en ikean sin kund? Det går att bygga en repertoar, ett berättarkapital, som skildrar och ger svar på dessa frågor.

Indianstammen vid Amazonfloden eller nomaderna vid Afrikas Horn har en folklore för att sprida kunskap och visa värderingar. Flocken på Myndigheten eller Förskolan Blåsippan eller på den stora Hotellkedjan har förstås också sin folklore.

Om man tror på detta och intresserar sig för dessa berättelser och vilken roll de har så är man intresserad av det som internationellt kallas Corporate Storytelling. Man kan studera detta till och med på Harvard och de frejdiga amerikanerna utropar gärna appellen: The best story wins.

Berättelserna är kommunikationsverktyg som kan användas i sälj och marknadsföring. Men också i rekrytering, ledarskap och kunskapsöverföring. Det finns metoder att söka, finna, skörda och bygga dessa berättelser för att sen sätta dem i arbete.

Detta handlar mer om händelser än om siffror. Faktiska exempel i stället för ideologiska brösttoner. Vi kanske påstår att vår verksamhet präglas av öppenhet, kundorientering och driv. Okej. Kanske det är så. Men sök då händelsebaserade exempel skördade från verkligheten som visar att det ligger något i honnörsorden.

Jag har arbetat med hundratals organisationer utifrån just dessa perspektiv. Berättelserna finns överallt och att inte använda dem innebär att man inte använder kulturkapitalet. Detta gäller i hela spannet från det lilla personliga varumärket till den internationella storkoncernen.

Detta är inte i första hand att skriva vår historia. Eller att leverera en bok eller webbtext som man kallar vår story. Instrumentet är mycket mer raffinerat än så och ett gott råd är att se samtiden och att söka visionsberättelserna som bygger framtid. Ofta är de små emotionella sanna berättelserna om mänskliga möten rent guld. Berättelserna kan distribueras exempelvis i sociala media, i tryck, på väggen inom glas och ram och i det muntliga ledarskapet.

Samlas vid lägerelden och befolka varumärket!

tisdag 13 januari 2015

Låt mig avliva myten om att brainstorming fungerar

Månadens gästskribent Håkan Sjöström

Håkan har ett långt förflutet som både Art Director och Copywriter på reklambyråer. Har arbetat som ansvarig kreatör för uppdragsgivare inom såväl snabbrörliga konsumtionsvaror som tjänster och samhällsinformation. Håkan anlitas även som föreläsare och lärare inom kommunikation och marknadsföring. Är belönad i bl a Guldägget. Driver sedan 2002 Pelicula Annonsbyrå.

Plötsligt behövs det bra idéer. Då brukar någon reflexmässigt föreslå att vi sätter oss i konfen och tar ett brainstormingmöte. Jag har jobbat som kreatör på reklambyråer i närmare trettio år och jag har aldrig (och då menar jag aldrig) varit med om att brainstorming resulterat i en enda bra idé.

Hur myten om brainstorming ändå lever kvar är en gåta. Men jag har en tes. Det ger människor en känsla av att vara med i en kreativ process, även de som inte är speciellt bra på att få idéer. Tyvärr är brainstorming varken kreativt eller ens en process. Idéer kan inte arbetas fram av kommittéer. Det är tänkande individer som får idéer.

Först måste vi reda ut vad en idé egentligen är. Vi börjar med vad inte är – det inte en kreativ rolig grej som liksom bara är kreativ och rolig som vi kom på kolla vad skoj. Nej! En idé är lösningen på ett problem, inget annat. Och den lösningen kan vara mer eller mindre kreativ (nyskapande). Men en idé är alltid lösningen på ett problem.

Till exempel. Folk lider av infektioner. Någon märker att bakterier dör av en viss mögelsvamp. Han får en idé! Kanske kan man odla svampen och ge den till människor så att infektionerna försvinner. En riktigt bra och kreativ (nyskapande) idé.

Idéer kommer ur en undermedveten process. Det är därför man inte kan tänka ut en idé utan man får en idé. Alla som arbetar med idéer kan intyga känslan av att den ”kom från ingenstans” – ofta när man minst anade det. Idéerna kommer ofta när man är i ett transliknande tillstånd, när man inte gör någonting. När man duschar, när man är på väg att somna. Själv har jag fått mina bästa idéer mellan stationerna Universitetet och Stadion (det längsta avståndet mellan två stationer i hela tunnelbanesystemet).

Så hur sjutton ska man göra då, förutom att duscha och vänta? Idéer är lösningar på problem. För att kunna lösa ett problem måste man veta vad som verkligen är problemet. Det är här de flesta går fel. Man tar för givet att man vet vad problemet är.

Försäljningen på företaget går dåligt. ”Vi ses i konfen och brainstormar, här behövs idéer!” skriker chefen. Hur ska någon kunna få en idé om man inte vet vad problemet är? Vad företaget istället ska göra där i konfen är att i grupp diskutera möjliga orsaker till att försäljningen går dåligt. Är säljarna dåliga, luktar produkten illa, är receptionisten otrevlig, har vi fel öppettider??? När alla nu är medvetna om vad problemet är så går man hem och funderar på problemet. Man försöker se det från nya vinklar, formulerar om det i huvudet… öppettider, öppna tider... kan tider vara stängda… kanske det. Man försöker se bilder av hur det ser ut när problemet är löst. Man ger helt enkelt näring åt det undermedvetna att processa.

Sedan, tjoff! I duschen, i sängen, mellan två tunnelbanestationer. Lösningen på problemet! Idén! Eftersom vid vet problemet så kan vi testa om idén löser problemet (t ex om människor blir friska av mögelsvampar). Om den gör det på ett bra sätt så är idén bra. Om inte så är det en skitidé.

Så sluta med brainstorming och börja älta problem istället.