måndag 8 december 2014

Var har du ditt Happy Place?

Månadens gästskribent Kristina Landeström

Kristina har planerat, producerat och genomfört möten och events under 20 år i branschen och har sin passion inom möten, kommunikation och design. Sedan 2008 styrelseledamot och engagerad inom MPI Sweden.

Den frågan fick jag från min dotter för ett tag sen och jag har funderat en hel del på den. Ja, var har jag mitt Happy Place? Det var en bra och viktig fråga och jag fick tänka lite innan jag svarade, men kom fram till att jag har flera.

Jag väntar på att deltagare ska kliva in genom dörren till ett event jag har varit projektledare för. Det pirrar lite i magen och jag undrar om jag har kommit ihåg allt, har jag lagt alla pusselbitar och vad kan eventuellt hända som jag inte tänkt på. För något oförutsett kommer säkert inträffa, det gör det alltid oavsett hur mycket man har planerat och förberett. Men det är ju också det som är det härliga att arbeta med möten - man vet aldrig riktigt hur det kommer gå. Sen när allt är igång och man ser glada ansikten, nöjda medarbetare och det rullar - då är det Happy Place.

Jag sitter i ett kreativt planeringsmöte inför ett nytt uppdrag och vi har "brainstorming" och vilda idéer hur vi ska kommunicera budskapet far genom luften. Helt plötsligt säger någon det som för oss vidare i idéarbetet och känslan i kroppen säger "det här blir bra!" - då är det Happy Place.

Jag står inför en ny klass med studenter och ska berätta vem jag är, vad jag jobbar med och varför jag fortfarande efter 20 år i mötesbranschen tycker det är kul, inspirerande, spännande och utmanande. Beskriva processen "från idé till verklighet" det är att skapa, producera och genomföra möten och events. När jag får kontakt och känner att klassen blir intresserade, engagerade och vill veta mer - då är det Happy Place.

Happy Place för mig kan också vara en promenad på stranden en kylig morgon på Österlen, en joggingtur i skogen då jag känner att jag är stark och orkar springa uppför den där jobbiga backen jag inte orkat tidigare, en härlig ritt i skogen med min häst Kenobi då jag tvingas att vara närvarande med honom och inte tänka på något annat eller vara tillsammans med min familj och vänner. Det är härligt att känna det finns många Happy Place!

Nu ställer jag frågan till dig. Var har du ditt Happy Place? Kommentera gärna och berätta!

Avslutningsvis vill jag så här inför julen ge ett tips på en bok och julklapp. En bok som hjälpt mig mycket i mitt arbete med att skapa och producera möten och events. Boken heter "Himmel - Helvete ToR" och handlar om kreativitetens känslor. Innan jag läste den upplevde jag ofta att berg och dalbanan man åker i ett projekt kunde vara härligt hisnande men också svår och jobbig. Men när jag läste "Himmel - Helvete ToR" och kände igen mig förstod jag att de känslorna ingår i den kreativa processen. Författare är Bengt Renander och han beskriver det så här "Den här boken riktar sig till dig som längtar efter en förklaring till varför det kan kännas både så helvetiskt jobbigt och himmelskt underbart i kreativa processer". Du hittar boken på www.kreativitetsutveckling.nu

måndag 10 november 2014

Stört?

Månadens gästskribent Micke Darmell

Micke Darmell är Sveriges mötesevangelist nr 1. Han har de senaste 25 åren arbetat inom mötesindustrin och de senaste 6 åren uteslutande med intern möteskultur. Han är en av Sveriges mest anlitade föreläsare inom möteskultur och "Den ständiga uppkopplingen". För knappt ett år sedan utkom han med den mycket omtalade boken "Uppkopplad eller Avkopplad"?

Pling! Ett sms, ett mail, en instant messaging-konversation, en facebook-kommentar… Den här gången var det en push från aftonbladet.se som poppade upp på min telefon när jag satt och jobbade i ett särskilt oinspirerande excel-ark. Nog avbröt jag det jag höll på med för att istället se vad notisen gällde…

För visst är det skönt med en kort paus från monotona arbetsuppgifter då och då? Dessa mikropauser gör så att mina ögon inte går i kors efter fem timmars stirrande på ett synnerligen komplicerat pivot table som djävulens ställföreträdare på jorden skickat mig. Tack för det aftonbladet.se!

Men vad händer när det kommer en nyhetspush eller någon annan notis var femte minut? Hur påverkas min arbetsdag när dessa notiser blir till störningsmoment som gör att jag aldrig kan komma ner i koncentration och bli färdig med det där excel-arket inom rimlig tid? Bodil Jönsson skrev för 15 år sedan om ställtid (tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om) i boken ”Tio tankar om tid”. Då blev vi störda 13 gånger i timmen i det vi sysslade med. Idag blir vi avbrutna 37 gånger i timmen. Tack för det aftonbladet.se!

Den stora frågan är, hur påverkar detta vår produktivitet i framtiden? Förutom diverse privata applikationer tillkommer ju alla affärssystem och IT-lösningar som hela tiden finns där och kontrollerar oss och som skapar allt större interna processer medan vi själva inte hinner med det vi egentligen är till för.

Jag funderade vidare kring mitt välmående och hur jag påverkas av det ständiga inflödet av sms, statusuppdateringar och lättuggade nyheter. Forskare har påvisat en effekt på den psykiska hälsan som följer av ett förbehållslöst användande av smartphones. Sömnbrist, inlärningssvårigheter och depressioner kommer i dess fotspår. Problemet tycks vara att jag och andra aldrig helt kopplar ner och därmed aldrig helt kopplar av. Min förmåga till att själv välja när jag vill gå in och uppdatera mig på facebook tycks vara begränsad. Facebook är min husse som kallar genom ett pling och jag rusar genast till, underdånig och lojal.

Att kolla smartphonen 180 gånger om dagen – för det gör den genomsnittlige användaren! – är ju knappast något vi gör medvetet. Det är ett beroende som gör att vi hela tiden känner att vi vill kolla nyheterna (igen), facebook (igen) och instagram (igen).

Tillgänglighet, demokratisering, smarta lösningar. Kanon och super, jag ville inte säga tack och hej till detta för att återvinna lite lugn och ro på jobbet och hemma. Istället fann jag att det var dags att verkligen fundera kring när och hur den ständiga uppkopplingen är fördelaktig och när och hur mitt användande stör mig och andra kring mig. När vill jag vara uppkopplad, och när ska jag koppla ner helt för att få koppla av?

Fundera själv kring hur du vill ha det – ska den ständiga uppkopplingen kanske få bli lite minde ständig? Vad vore vänligt mot dig själv och andra kring dig? När och hur funkar uppkopplingen bäst för dig?

Stay gr8

Micke Darmell, föreläsare och författare till den uppmärksammade boken ”Uppkopplad eller Avkopplad? – om konsten att verka i en uppkopplad värld”

PS. Den ovan nämnda nyhetspushen från aftobladet.se handlade om att en ”man tröttnade på fartdårar – använde sexdocka”. Jo, precis så stod det. Jag tog bort pushfunktionen och har inte saknat den sedan dess.

måndag 13 oktober 2014

Nätverka bättre med Okej-stämpeln!

Månadens gästskribent Katarina Widoff

Katarina Widoff från Kommunikationsfabriken utbildar i nätverkande och mingel och har skrivit böckerna Bussighet är lönsamt!, Må BÄST orka mer och Bli en skicklig nätverkare - mingla dig till framgång.
Hon föreläser om försäljning, mål, personligt kontaktnät och hur vi ska må bättre och ha roligare.


"Åh vad det går bra för dig", "Åh vad du känner många", får jag ofta höra. Och visst är det roligt när det går bra, när vi får lön för mödan och visst är det roligt att känna många, att kunna få hjälp och kunna hjälpa många runt omkring oss. Det blir ju så mycket lättare då!

"Hur gör du?", vågar ibland någon fråga, och de modigaste säger "Hur ska jag göra?". Där ligger den största knuten hos många, vågar inte prata med folk man inte känner, vågar inte fråga och vågar inte be om hjälp. När vi vågar fråga har vi kommit långt och då kan vi börja närma oss våra mål.

Genom att bygga upp våra kontaktnät kan vi nå precis det vi vill, men för att lyckas måste vi ha någon som går i god för oss. Hur gärna vi än vill så behöver folk få bekräftelse på att du och varorna eller tjänsterna som du förmedlar är bra. Enklaste sättet är att andra sätter Okej-Stämpeln på dig. Helt enkelt att andra går i god för dig, berättar om dig i olika sammanhang och på så sätt hjälper dig att nå framgång. Det behöver inte vara svårare än så.

Företag och organisationer har allt att vinna på att få hela personalen, oavsett vilken roll eller titel de har, att börja prata om företaget och dess tjänster och produkter. Många slår ifrån sig, nej jag är bara… eller jag är inte säljare. De känner inte att de har befogenheter på jobbet och blir då inte heller intresserade att berätta. Så himla dumt. Tänk om man istället lät alla få växa och bli synliga, om alla får mandat så de känner sig bekväma med att använda värdeord och kundnyttan.

Men det börjar hända något! Jag träffar företag som har märkt att det är sekreterarna och lagret som bidrar till att grannar och andra de känner börjar köpa av dem istället för av konkurrenten. De som alltid slår ifrån sig, som inte vill vara säljare. Dessa företag vill lära sig ännu mer om hur man gör och hur man får andra att våga ta ett kliv framåt.

Med Okej-Stämpeln kan alla få möjligheten att svara på frågan "Vad jobbar du med?" och alla kan öva upp sig på att svara vad företaget gör snarare än vad den egna rollen är. Om personen sedan blir jätteintresserad är det enkelt att skicka vidare till någon som är mer rätt utifrån vad följdfrågorna blir.

De flesta av oss älskar att handla, men ingen jag känner gillar att bli pådyvlad en vara. Och det är nog där skon klämmer för de som inte har titeln säljare. Man vill inte bli en nasare, man vill inte prata ihjäl någon, för man vill ju bara vara trevlig och ha trevligt. Med Okej-Stämpeln klarar man både och! Så himla praktiskt.

Dessutom blir det roligare, eftersom man får intressanta frågor och kul möten med folk man annars kanske inte skulle prata med. Och det är en del av meningen med livet anser jag, att ha kul, att lyckas, att hjälpas åt och att få vara delaktig. Om man känner många blir man alltid delaktig, man träffar alltid någon bekant och alltid har de något nytt att berätta.

Så vem och vad vill du sätta Okej-Stämpeln på? Vi ses i vimlet, hälsar Katarina.

tisdag 9 september 2014

Mötesindustrin har fastnat i “You can have any colour as long as it's black”

Månadens gästskribent Jonas Jacobsson

Jonas Jacobsson är försäljnings- och marknadschef på Visit Karlstad AB som driver Karlstad Congress Culture Centre och Karlstad Convention Bureau. Han har tidigare arbetat som Managing Director för en division inom världens största privata utbildningsföretag och varit bosatt i Auckland, San Francisco, Hong Kong, London och Zürich.

Varför?
Den frågan präntade jag in i våra säljare runt om i världen att de skulle ställa till sina kunder när de förklarade att de ville studera utomlands.


Som världens största privata utbildningsföretag erbjöd vi i stort sett allt inom utbildning, från språkkurser till en topprankad MBA. Det var först när vi ställde frågan ”varför vill du studera utomlands” som vi kunde hjälpa kunden att välja rätt bland våra hundratals utbildningar. Någon ville uppleva ett spännande år utomlands, någon ville förbättra sina språkkunskaper för att ta ett kliv framåt i karriären, andra ville ha en inkörsport till den internationella arbetsmarknaden och många ville skaffa sig en universitetsutbildning utomlands.

Sedan tre år tillbaka arbetar jag inom mötesindustrin. En spännande bransch med enorm potential. Men även en bransch som jag tror har mycket att lära från andra och som behöver utvecklas. Något att tänka på för mötesindustrins leverantörer men även för mötesbokare och arrangörer. Allt för ofta ser jag hur mötesindustrins olika aktörer tillsammans med kunden fastnar i frågeställningar som rör rena hygienfaktorer såsom t.ex. biosittning vs skolsittning, vilken ljud- och ljusanläggning skall användas, hur anmälningssidan skall se ut och om det skall vara två- eller trerätters på kvällen. Jag har själv deltagit i alltför många konferenser där det slängs in en föreläsare ”för att lätta upp stämningen”, helt utan koppling till mötets övriga agenda eller målsättning. Det tror, och hoppas jag, att vi kommer se ett slut på inom kort. Morgondagens framgångsrika möten har en röd tråd från A till Ö. Där knyts varje programpunkt ihop så att deltagarna, när de återgått till vardagen, upplever att mötets effekter ger ringar på vattnet.

Hur ofta börjar vi planeringen av ett möte med att ställa oss frågan ”varför genomför vi den här kongressen, konferensen, kickoffen eller kundmötet? Vad är syftet och vad vill vi uppnå?” Är det kunskapsutbyte, få medarbetare att känna sig delaktiga, är det att lyfta fram nya forskningsrön eller är det att motivera säljkåren att överträffa säljmålen?

“Any customer can have a car painted any colour that he wants so long as it is black”, Henry Fords kända citat gällande bilmodellen Model T. Mötesindustrin behöver komma bort från likriktningen och motsvarigheten till endast en bilmodell. Istället måste vi specialisera, skräddarsy och erbjuda möteslösningar i regnbågens alla färger. Genom att göra en grundlig behovsanalys kan vi, tillsammans med kunden, skapa Return on Investment, oavsett om målet för just det specifika mötet innebär ett ekonomiskt överskott, rekord i antal deltagare, publicitet eller ökat medarbetarengagemang.

Hela processen börjar dock med en enkel fråga: varför?

Jonas Jacobsson

tisdag 10 juni 2014

Bara en sak överst

Månadens gästskribent Gillis Nordin

Gillis Nordin, miljö- och säkerhetschef för uthyrning. Gillis har även tidigare arbetat som ansvarig för miljö- och säkerheten vid Nordens första svanenmärkta konferensanläggning Sånga-Säby Hotell & Konferens.

Jag har haft förmånen att få arbeta med hållbarhetsarbete för hotell- konferensbranschen i många år och därigenom träffat mängder av gäster som intresserat sig för hotellets miljö- och säkerhetsarbete. Jag tror att en stor del av det intresset för branschens engagemang i miljö- och säkerhetsfrågor beror på begripligheten.

Vi pratar inte om miljardsatsningar och avancerade tekniska lösningar. Vi arbetar med att handla lokalt, dricka kolsyrat vatten som inte reser mer än den som ska dricka vattnet och vi vill att våra gäster alltid ska vara trygga hos oss.

Det slår mig plötsligt hur självklart det låter och att hur enkelt det är att i sin egen verksamhet, oavsett om det är en förskola, en myndighet eller ett stort sjukhus hitta inspiration när du är på konferens. Det gör det också extra viktigt att vi som arbetar i branschen alltid lever upp till att vara ett gott exempel.

Jag har en mycket stark övertygelse om att alla medarbetare, chefer och ägare till konferensanläggningar, hotell och företag i största allmänhet vill göra rätt.

Alla vet hur viktigt det är att hålla nödutgången fri men när möbleringen är klar står det ibland ett bord lite väl nära dörren. Det är viktigt att skilja på färgat och ofärgat glas för att återvinningen ska fungera och arbetsledaren för housekeeping måste hinna gå igenom miljö- och säkerhetsrutinerna för dagens inhyrda städare.När vi sedan adderar in verkligheten i självklarheterna måste vi hjälpa varandra för att det ska bli rätt.

Om vi utgår från att min övertygelse stämmer är lösning att skapa förutsättningar för att det ska vara enklare och snabbare att göra rätt än att det blir fel. Det är som exemplet när vi på Sånga-Säby införde sopsortering för 20 år sedan och i köket skulle man kompostera överblivet matavfall och skalrester. Stora tunnor köptes in och placerades vid lastkajen eftersom det var där sopsäckarna hämtades.

Idag sorteras soporna i 20 olika fraktioner men i början fungerade det inte alls och en stor del av potatisskal, gamla morötter och dålig frukt hamnade bland vanliga sopor. Frågan kom upp flera gånger och köket lovade ännu fler gånger att man skulle bli bättre på sorteringen.

En dag kom en av kockarna på att om man ställde ett litet kärl vid platsen där morötterna skalas så är det enklare och snabbare att använda det kärlet än att gå en meter till sopsäcken med vanligt avfall som det hette på den tiden. Kocken tog några gamla hinkar och ställde ut och provade. Du förstår säkert att resultatet blev lyckat och en ny rutin var född.

När jag utbildar möts jag ofta av att medarbetare som gör fantastiskt bra sakermen att rutiner och dokumentationi vissa fall saknas. Jag tycker att det är synd när en bra lösning stannar vid att den utförs av enbart av den som kommit på den. Med dokumenterade rutiner kan alla göra samma fantastiska lösningar. Som konsult vill jag inte alltid komma med färdiga lösningar utan att istället visa på metoder och verktyg för medarbetare och företag att själv finna den bästa lösningen. Ofta finns den och närmare än vad man tror.

Jag har också kommit till insikt om att inte alla har säkerhet och miljö högst upp på skrivbordet varje dag. Det kan ligga både ekonomipapper, styrelserapporter och inköpslistor på toppen.

Att arbeta som miljö- och säkerhetschef innebäribland att man upplevs som den som kommer med pekpinnar och det ingår faktiskt i uppdraget. Inte pekpinnar i meningen att vara sur och grinig och muttra över att ingen bryr sig, vilket jag själv säkert gjort flera gånger. Jag menar mer att vara den som har tid att hjälpa till att göra det enklare att göra rätt istället för fel och den som har tid att lyssna på lösningen.

Trygghet och hållbarhet är något vi gör tillsammans – oavsett vilken bransch ditt företag tillhör!

Gillis Nordin, Miljö- och säkerhetsinspiratör

tisdag 13 maj 2014

Avstämning är A och reservplan O

Månadens gästskribent Cecilia Björkenå

Cecilia Björkenå är försäljningschef med inriktning mot möten och event på Uppsala Konsert & Kongress. Innan hon började arbeta på UKK 2006 var hon verksam inom mötesindustrin i USA.

Det var en liten omställning att komma tillbaka till Sverige efter att ha levt i USA under sexton år. Jag menar det inte som Dolph Lundgren. Det hade inget med språket att göra.

På hotell som Monterey Plaza, Marriott Hotel Monterey och femstjärniga lyxhotellet Bellagio i Las Vegas hade jag fått lära mig hur extremt viktigt det är att ta hand om gäster. Varje steg i kundbemötandet fanns beskrivet i regelverk – ja, arbetet är hårt styrt, samtidigt är det därför som amerikanerna är mästare i kundomhändertagande. Väl tillbaka i Sverige gick jag på konferens. Utanför stod personalen och rökte och sa att de inte kunde hjälpa mig eftersom det var fem minuter kvar på pausen. Amerikanskan inom mig höll på att svimma!

Det är några år sedan den där konferensen. Förhoppningsvis händer sånt inte längre. Vi svenskar blir allt bättre på kundvård. Men det finns givetvis alltid mer att lära. Jag skulle vilja tipsa om två viktiga saker som jag lärde mig av erfarenhet i USA: gör en noggrann avstämning och ha minst en reservplan.

En konferens eller ett möte ska ju gå enligt planen. Men ibland gör det inte det: planeringen spricker, tekniken havererar och missförstånden förvirrar. När jag arbetade i Monterey var jag ansvarig för bröllopsevenemangen. Där får inget gå fel. Bröllopsdagen måste vara perfekt – för varje par som gifter sig. Men jag var ny och hade ingen reservplan.

Bruden som skulle gifta sig hade ett kontrollbehov värdigt ett flygledartorn eller driftavdelningen vid ett kärnkraftverk. Hon och jag hade stämt av allt. Jag menar allt – och så långt är det bra. För avstämningen är superviktig och jag jobbar väldigt mycket med noggrann avstämning än idag. För dig som är kund och vill arrangera en konferens eller ett evenemang är det ett tillfälle då du kan ställa krav och specificera dina önskemål. För min del handlar det om att ställa rätt frågor, att bekräfta och att se till att dina förväntningar uppfylls så att evenemanget blir precis som du tänkt dig.

Det var planen även för bruden och den blivande maken (som tog det hela lite lugnare). Den stora dagen kom. Och hur mycket man än stämmer av, går det inte alltid som man tänkt…

Solen sken (den gör nästan alltid det i Kalifornien), brudparet sa ja, middagen var trevlig och talen roliga. Kvällen blev sen och det var dags för brudvals. DJ:n stod redo, brudparet intog dansgolvet. Då gick strömmen. Det blev kolsvart. På ren impuls räckte jag fram ett av bordsstearinljusen till en av gästerna. Snart började alla skicka fram ljus från borden. Samtidigt sprang jag allt jag kunde till restaurangen bredvid. Jag haffade trubaduren och i princip beordrade honom att följa med och spela brudvals.

Vi skyndade tillbaka, trubaduren spelade, brudparet dansade i stearinljusets sken. Tiden stod stilla och inte ett öga var torrt. Efteråt kom en gråtande brud fram och tackade: att dansa till akustisk gitarr i stearinljusets sken var mer romantiskt än det discoljus med dj som hon tänkt sig.

Avstämningen var noggrann, men reservplanen – som egentligen inte var en plan utan ren tur – räddade (och till och med förbättrade) situationen.

Då agerade jag på impuls. Idag har jag alltid en reservplan i bakhuvudet. Men förhoppningsvis behöver jag och kunden aldrig se den realiseras. För om avstämningen fungerat blir evenemanget oftast perfekt även utan panikinkallade trubadurer och levande ljus.

Cecilia Björkenå

tisdag 8 april 2014

Stäng av kreativiteten om du vill vara effektiv

Månadens gästskribent Navid Modiri

Navid Modiri har jobbat som programledare på radio och Tv. Han har startat bloggen "365 saker du kan göra" och mötesplatsen "Sharea". Idag driver han kommunikationsbyrån Doost och föreläser om kreativitet.

Låt oss säga att du får en röd krita när vi föds. Den symboliserar din kreativitet. Du kan uttrycka dig, skriva, rita, dela med dig av idéer. Du kan rita på papper, väggar, tavlor. Du tar den röda kritan och använder den som ett sätt att förändra.

Vissa personer lägger ifrån sig kritan efter ett tag. Efter att tillräckligt många personer har talat om för dig att du ska hålla dig innanför pappret, innanför linjerna, att du ritar fult, att det är dags att växa upp, att det är dags att sluta leka så kommer du till en punkt där det är lättare att göra som de säger än att kämpa emot.

Andra håller kritan i ett hårt grepp och vägrar släppa. Genom 12 år av skolgång. Genom Arbetsförmedlingen. Genom strukturer, regler, begränsningar, chefer, föräldrar och syo-konsulenter. De kommer ut söndertuggade, blodiga och med trasiga kläder på andra sidan. Kritan fortfarande i ett hårt grepp.

Har man tappat kritan är det aldrig försent att plocka upp kritan igen. Jag har fått de mest stelbenta typerna att kavla upp ärmarna, ta ett stadigt grepp om kritan och återgå till sin kreativitet. Det handlar om att trycka på rätt knappar. Det handlar om att skapa förutsättningar för att vara kreativ.

Kreativitet och effektivetet bor i olika rum. När du är effektiv vill du skapa resultat, komma fram till slutsatser, bli klar, producera och vara duktig. Du vill gärna göra flera saker samtidigt, bocka av det du gör på en att-göra-lista och se att det du bestämde dig för att göra har blivit gjort. En fantastisk känsla. Att ge en människa en kreativ krita när hon behöver vara effektiv är farligt. Det skapar förvirring och gör att arbetet stannar upp och att du inte vet vad som förväntas av dig.

Detsamma gäller åt andra hållet. Att behandla kreativitet som effektivet kan också skapa motsatt effekt. Brainstorming är ett exempel på när vi försöker pressa fram kreativitet på ett effektivt sätt. Men du behöver inte tvinga fram kreativitet. Den finns redan där, under ytan. Locka fram den istället. När du vill vara kreativ krävs bara andra typer av förutsättningar. Du behöver kliva in i ett annat rum. Istället för deadlines behöver du tid. Istället för regler behöver du frihet. Istället för att bli klar behöver du dyka djupare. Ta högre höjd.

Hjälp människor att stänga av de saker som gör oss effektiva. Ta dem i handen och led dem in det kreativa rummet. Påminn dina kollegor och medarbetare att stänga av telefonen och mailen, lämna kontoret och konferensrummet och göra något annat istället. De bästa idéerna kommer till oss när vi släpper taget och gör någonting helt annat än att bestämma oss för att pressa fram idéer. Promenera, diska, leka, träna. Skapa utrymme för kreativiteten och släpp taget om regler och strukturer ett litet tag. Greppa den stora röda kritan och testa dig fram lite. Lek lite. Rita utanför linjerna. Utanför pappret. Se vad som händer.

Så blir du mer kreativ:
  • Skriv ner uppgiften eller problemet på en lapp och lämna sen din arbetsplats. Gör något helt annat, promenera, träna, lek. Lösningen kommer när du minst anar det eftersom du vågat släppa taget om uppgiften.
  • Fråga 10 personer som har helt andra yrken än du själv hur de skulle lösa problemet. Få en tandläkares perspektiv på ett stadsutvecklingsprojekt eller en stadsplanerares perspektiv på en app. Det kommer ge dig nya tankar eftersom du vanligtvis ser dina problem utifrån ditt perspektiv.
  • Använd händerna istället för bara hjärnan. Ta fram lego, kritor, lera eller något annat material och börja testa lösningar på problemet. Det kommer att få andra delar av din hjärna att arbeta än dem du vanligtvis använder.

  • Så blir du mer effektiv:
  • Gör en lista över det du behöver göra och skala ner dina att-göror till greppbara punkter.
  • Jobba 50 minuter och gör något kul i 10. Sätt ett larm som ringer när det gått 50 minuter. Belöna dig själv när du är klar.
  • Be om hjälp i ditt nätverk. Lägg ut frågor som du fastnat i på Facebook eller Twitter. Utgå ifrån att människor vill hjälpa till och låt dem göra det.

  • Navid Modiri

    tisdag 11 mars 2014

    Du har en varg i dig - lär känna den!

    Månadens gästskribent Benny Svensson

    Benny Svensson är grundare och VD för företaget Vargen & Människan. Han har rönt stora framgångar med sin föreläsning ”Din roll i flocken” där även andra föreläsare med hög kompetens inom olika områden ingår för att vidareutveckla vargtänket.

    För mig har vargen betytt så mycket mer än att enbart vara ett fascinerande rovdjur. Vid mina studier av vilda vargar, både här i Sverige och Alaska, har siktet hela tiden varit inställt på att upptäcka de mänskliga beteenden man kan finna hos vargen och i vargflocken.

    Likheterna mellan en vargflock och en människogrupp är många. Båda är vi rovdjur och flockdjur och måste samarbeta för att överleva. Mina möten med vilda vargar har även blivit mötet med urtidsmänniskan. Vargens och urtidsmänniskans reptilhjärna är med och styr i det mesta vi gör - grundläggande beteenden och instinkter som vi fortfarande måste följa för att allt skall fungera i relationen med andra. Med vargen som metafor blir allt mycket tydligt, intressant och lättillgängligt. När man speglar sig själv och sin organisation i vargflocken får man nya perspektiv på invanda mönster och förhoppningsvis mer inspiration till utveckling, ansvarstagande och handling. Dessutom är det lättare att våga ifrågasätta de saker som man många gånger upplever som självklara.

    De roller som både vargar och människor har i olika sammanhang grundas till stora delar på medfödda förutsättningar/personligheter, uppväxt samt olika tidsperioder. De olika rollerna gör att det sociala samspelet blir enklare, när alla vet vad en viss roll innebär och kräver. Flockens olika roller påverkas även av de förväntningar som omgivningen har.

    Vargens många jaktframgångar beror bl.a. på att den är bra på att samarbeta. Motivationen är stark och den känner stor delaktighet när de tillsammans skall fälla bytet. Precis som hos vargar är även människans motivation rotad i våra grundläggande behov av njutning till att minimera den fysiska smärtan. Så i talesättet ”hungriga vargar jagar bäst” finns det mycket sanning. När vargarna fällt sitt byte får de genast en belöning av god mat - hungersmärtan minskar och de känner tillfredsställelse.

    Om antalet vargar är för stort vid exempelvis en jakt så avtar motivationen betydligt - de blir inte lika engagerade och effektiva i för stora jaktflockar, något vi känner igen från våra mänskliga projektgrupper. Vargarna är mest resultatriktade när de är fyra individer i den jaktflock som exempelvis skall fälla en älg. Är de färre blir det givetvis svårare, men om de är fler än fyra minskar initiativförmågan betydligt. De utgår då ifrån att det säkert är någon annan som kan ta initiativet och blir inte lika aktiva - snarare passiva.

    Vargar har i de flesta fall en positiv inställning. De tar alla chanser att leka och busa med varandra, som indirekt är ett sätt att stärka relationen inom flocken. De lär sig på det positiva och lekfulla sättet att känna varandras olika egenskaper, vilket kommer till nytta när det blir allvar och de skall ut på olika jakter. Vargarnas positiva inställning gör att de har lättare att samarbeta och att den sociala gemenskapen stärks, vilket gör att de får ett liv med större mening och kvalitet.

    Detsamma gäller för oss människor. Har vi en positiv inställning får vi förmodligen även mer glädje och njutning av vår tillvaro. Vår inställning bidrar även till stämningen på vår arbetsplats – den smittar lätt av sig. En positiv stämning på en arbetsplats innebär även att det blir lättare att utvecklas och att stärka organisationens attraktions- och konkurrenskraft.

    När man fått insikter om hur vi flockdjur fungerar blir mycket av vårt sociala samspel mer begripligt - ett guldläge för alla flockledare. Av den anledningen är det en fördel om vi har förmåga att genomskåda våra instinkter och vara observant på vår reptilhjärnas många gånger självklara och enkla beslut - reptilhjärnan som fortfarande tror att den befinner sig i en upplaga av oss som urtidsmänniska.

    Benny Svensson

    tisdag 11 februari 2014

    Mässa eller inte mässa, det är frågan?

    Månadens gästskribent Emelie Gard

    Emelie är projektledare på Eskilstuna Convention Bureau. Där arbetar hon framför allt med att värva möten och kongresser till Eskilstuna. Hon har under den större delen av sitt yrkesliv varit verksam inom mötesindustrin och framför allt arbetat med försäljning.

    Under de senaste 10 åren har jag både besökt och varit utställare på ett flertal olika mässor. Både fackmässor och de mässor som riktat sig mer till privatpersoner. Min känsla och min uppfattning är att ni som besökarna på dessa mässor blir färre och färre för varje år som går. Vart har ni tagit vägen?

    Som utställare på en mässa pratar man en hel del med sina kollegor från branschen och så klart även med sina montergrannar och vad pratar vi utställare då om? Jo mer och mer diskuteras det om vi verkligen ska vara med på mässor, är det ett bra forum för affärer, når vi ut i bruset. Är det värt pengarna och arbetsinsatsen? Är verkligen mässa den rätta plattformen för oss i mötesindustrin att träffa er som är våra kunder? Men om vi inte är med på mässor, vilka av er kunder missar vi? Var ska vi synas istället för att väcka intresse hos er som är våra kunder?

    Jag tänker att ni som är morgondagens kunder inte har tid, vilja eller orken att ta sig till en stor lokal där flera olika utställare har köpt några kvadratmeter för att försöka få fram just sitt budskap. Tiden för det räcker helt enkelt inte till, ni vill vara mer effektiva med er arbetstid. Frågan är då, om inte mässan är det rätta stället, hur når vi er som är morgondagens köpare? Var finns ni, nästa generations mötes-, konferens- och kongressköpare? Framför allt var ska vi träffa er?

    Jag känner att jag, i alla fall, fortfarande tror på möten mellan människor. Det är ju där, mitt i mötet, som det händer spännande saker. Idéer bollas, kontakter knyts, erfarenheter byts och framför allt kunskap förflyttas. Jag vill gärna tro att långvariga relationer fortfarande har betydelse och jag tror att det personliga mötet är det bästa sättet för oss att göra affärer med varandra. Eller är det bara något jag föreställer mig för att jag själv inte är förändringsbenägen?

    Vad är det då jag vill har sagt med allt detta. Jo, jag vill ha er hjälp. Jag söker ett forum som är enkelt, givande och effektivt. Både för oss som jobbar med någon slags försäljning inom mötesindustrin och er som är köpare. Ett sätt för oss alla att hitta varandra där vi lätt kan ta reda på varandras behov och förutsättningar och som är givande för oss alla. Än så länge har jag inte hittat det perfekta stället. Finns det någon där ute som har det?

    Så tills jag hittat detta perfekta forum gör jag som vanligt och packar bilen full. Jag packar allt vad som kan behövas för att locka så många som möjligt att stanna vid min monter på mässa efter mässa, för jag vill ju inte ta risken att missa något eller någon!

    Emelie Gard

    tisdag 14 januari 2014

    Alla dessa nya möten

    Månadens gästskribent Mikael Åberg

    Mikael har jobbat inom hotell- och restaurangbranschen sen 20 år. Han började som diskare och har sen bl a arbetat som servitör, bartender, restaurangchef, konferensbokare och nu som sälj- och marknadschef för Bokenäs Hav Spa Möten.

    Hela konferens- och hotellbranschen bygger på att människor skall mötas. Liksom livet i övrigt. Vi har möten för att lösa problem, för att fira, för att bara träffas eller kanske ett hemligt kärleksmöte. Ja, det finns alla slags möten. Det är en fantastiskt rolig bransch där man ser nya ansikten varje dag! Och det är mötena med nya människor som oftast är de mest inspirerande. Men ibland blir det fler nya möten än vad det är tänkt.

    Jag befinner mig just nu på semester i Spanien och i morse vaknade jag av att någon höll på att vattna i vår trädgård. Jag hade inte träffat mannen förut, men han började prata så jag satte på kaffe åt honom. Han tackade artigt och verkade glad över min generositet. Han fortsatte småprata lite under tiden han vattnade och drack sitt kaffe. Jag svarade så gott jag kunde på min knaggliga spanska medan jag funderade på om mannen kanske skulle ha betalt för sitt arbete. När jag kom med plånboken tittade mannen bara på mig och jag förstod på hans blick att pengar ville han inte ha. Nä ok, men lite svensk choklad blir han säkert glad över! - No, no, no, sa han och körde en lång harang om något jag halvt förstod. Något om igår, idag, choklad, mycket m.m.

    Efter en stund gick han och några timmar senare får jag se att han sitter och fikar med grannfrun i trädgården bredvid. Jobbigt arbete han måste ha, hinner jag tänka innan jag kopplar allt i hjärnan. Trädgårdsmannen är ju vår närmsta granne som jag dagligen har hälsat på de senaste två veckorna. Det är även samma man vi igår fikade och pratade med i två timmar. Och samma man som då fick en chokladkaka av mig. Till mitt försvar får jag säga att han faktiskt hade klippt håret sen igår och troligtvis bytt kläder. I min värld hade jag då aldrig sett mannen förut.

    Jag började fundera på varför jag har så svårt att komma ihåg nya ansikten. Kom inte på någon bra förklaring men däremot några andra möten, med ”nya” människor.

    Dagen innan min semester satt jag på kontoret då en gäst kom förbi och log igenkännande. Jag tyckte att jag kände igen henne och gick ut och småpratade lite.

    - Allt bra? Bara fint. Här rullar det på som vanligt. Skoj. Själv då? Ja ni vet hur det låter. Efter en liten stund frågar hon var hon ska vara idag. Då jag inte visste vilken grupp eller lokal hon skulle vara i, bad jag henne att gå bort till restaurangen där kaffe och macka väntade så visar de henne var hon ska vara. Hon tittade på mig och log ännu mer men gick inte. Hon stod kvar och jag fann situationen lite olustig. Vårt lilla hälsningssamtal var ju över. Så jag sa till henne ännu en gång att gå bort och få en macka och kaffe så visar de var hon ska vara sen. Ok?

    - Men det är ju jag, Jenny, som jobbar på revisionsbyrån. Jag ska revidera idag. (Som hon gjort regelbundet sen några år tillbaka.) Jag undrar bara var jag ska sitta. Jag svarade att hon kunde sätta sig i rummet bredvid (så jag slapp se henne och skämmas).

    För några år sen var jag och sambon på semester på Kuba när jag en morgon satt utanför vårt hus och drack kaffe. Granntanten gick förbi och jag hälsade och bjöd in henne på kaffe som vi gjort många gånger tidigare. Jag försökte föra en konversation på min på den tiden obefintliga spanska. Efter en halvtimme kommer min sambo hem från affären och frågar vem tanten är.

    - Men, det är ju vår granntant. Nä, det är det inte, svarar sambon. Det visade sig vara en tant som bara hade gått förbi men som vart väldigt glad över att få en kopp kaffe av en förvirrad svensk som vinkat in henne från gatan.

    ”Att känna igen sina kunder och gäster är det viktigaste” fick jag höra härom dagen. Jo, kanske det. Men det blir så mycket roligare om man inte gör det. Du träffar väldigt många människor. Inga nära vänner förstås, men en hel drös med nya människor du kan hälsa på och dricka kaffe med. Och det gör livet ganska avslappnat och omväxlande.

    Mikael Åberg