tisdag 12 november 2013

"Lakansrevolution" eller bara lätt yrkesskadad!

Månadens gästskribent Johan Svensson

Johan Svensson, tidigare vd för bl.a. Svenska Möten, Aronsborgs Konferenshotell och nu senast öppnade han Clarion Hotel Arlanda åt Petter Stordalen, driver idag en egen verksamhet som förvärvar, driver och säljer hotellverksamheter i sitt bolag Concrete Company.

Jag kliver in på hotellrummet och sätter i nyckelkortet för att sätta på strömmen. Lamporna vägleder mig in i rummet som snart ska avslöja sig uppfylla mina förväntningar eller inte. Jag känner in atmosfären och sveper med blicken över väggar och möbler. Har golvet en matta eller är det trägolv?

På fyra sekunder har jag bildat mig en uppfattning om det är inrett med känsla och kärlek och ungefär vilken budget man hade när rummet byggdes eller renoverades (en yrkesskada).

Jag öppnar badrummet och hoppas på en mjuk dimmad ljusbild som går att stärka upp när det är dags att försöka få ordning på skjortan och håret inför middagen. Jag tittar in i duschen eller badkaret och ser direkt om städavdelningen har gjort eller har fått göra ett bra jobb. Min blick sveper upp mot luftintaget i badrummet för att se om man har rutiner för att dammsuga ventilationsdonen. Innan jag lämnar badrummet kollar jag snabbt igenom vilka amenities man ”bjuder på” eller om det är ett billigt och väggfast pumpsystem med oanvändbar tvål från samma märke som man har på vårdcentralen. (Nu tänker ni säkert att jag inte gillar väggfasta pumpar och någon kanske tänker att det är mer miljövänligt med väggpumparna. Yes... Jag har tänkt på det och jag älskar väggpumpar där man kan använda produkterna utan att lukta sjukhus. Det finns massor av bra produkter till pumparna.)

Jag går ut ur badrummet och tillbaka till sovrummet där jag nu tar mig en närmare titt på det som hotellgäster världen över hävdat är det viktigaste i ett hotellrum. Sängen! Finns där ett överkast så åker det ner på golvet direkt. För jag påstår mig veta att det är så alla andra gör och då vill jag ju inte ens röra överkastet. Med detta gjort lägger jag mig på sängen och känner om den känns hård, mjuk eller lagom. Känns lakanen inbjudande och kuddarna sköna, eller i värsta fall bara kudden.

Efter middagen, när jag borstat mina tänder och ska krypa ner i sängen för att zappa igenom kanalutbudet för att som vanligt landa på TV4. Och nu... Nu har vi kommit till det som hela den här texten egentligen handlar om - min "lakansrevolution". Jag lyfter på täcket för att glida ner mellan lakanen men där tar det stopp. Lakanet sitter fast i fotändan och jag börjar brottas med påslakanet. Efter ett tag vinner jag brottningskampen och täcket räcker hela vägen upp. Nu kommer nästa upptäckt! Mitt underlakan har följt med upp när mina fötter gjorde en ”halvnelson” på påslakanet och har nu glidit upp och mina fötter ligger rakt mot bäddmadrassen utan ett lakan under sig. Jag ryser av tanken på att försöka sova så här och tvingar min nylagda kropp att gå upp till fotändan och bädda in underlakanet igen.

Det finns ingen... (läs ABSOLUT INGEN) som jag frågat som vill ha en nedbäddad fotända och ändå gissar jag att 9 av 10 hotell fortfarande bäddar in påslakanet. Så nu kollegor och kunder! ”Lakansrevolutionen” startar idag och jag ser mig likt Voltaire gjorde i den Franska Revolutionen, som en upplysningsman som informerar folket om det allvarliga läget med nedbäddade fotändar. Hjälp mig att komma tillrätta med problemet och be om ett rum där fotändan inte är nedbäddad. Och skulle jag trots allt misslyckas med den här uppviglingen, så har jag nu i alla fall gjort ett försök och haft lite kul när jag skrev detta ;-)

Sov Gott!