måndag 19 augusti 2013

Vänlighetens kraft

Månadens gästskribent Hans Odöö

Hans Odöö är journalist och fotograf men driver även guideförmedlingen Uppsalaguide.com. Hans har varit reseledare i Asien och uppträtt i en enmansteater som Carl von Linné - 3000 gånger!

Tidvis arbetar jag som guide i Uppsala och reseledare i världen. Jag har grubblat över vad jag tyckt om hos de guider jag upplevt under mina resor. Och hur man blir bemött i olika kulturer. Försökt lära mig av erfarenheterna.

För att tilltala mig ska en guide vara passionerad, ha glimten i ögat och kunna vaska fram det häpnadsväckande ur alla de fakta vi helst vill slippa bli matade med. För att göra detta spännande och underhållande är det viktigt att guiden är minst lika intresserad av gruppen som av det som ska visas. Vad är syftet med besöket? Var kommer gästerna ifrån? Vilka är de?

Vi vill gärna bli sedda, känna oss speciella. I London tycker vi att det är rätt charmigt att guiden påpekar att svensken Swedenborg bott där. Och i Bangkok tycker vi det är extra kul att få veta lite om kungen som besökte Sverige. Guiden i Philadelphia som berättar att göteborgaren Peter Rambo var den som införde Ramboäpplet till Nordamerika vilket inspirerade till namnet på Sylvester Stallones actionhjälte. Då känner vi oss utvalda.

När vi reser är vi lite utsatta och förstår kanske lättare hur viktig en enkel, vänlig handling kan vara för vår inställning till ett land eller stad.

Passkontrollanten i Dublin som tog sig tid att ge min flickvän shoppingråd. De japanska tullarna som efter kontrollen packade min väska bättre än jag själv gjort. Affärsinnehavaren i Malaysia som reparerade och rengjorde min kamera. "Vad blir jag skyldig?" "No money - Friendship!"

Japanen bredvid mig på tåget till Osaka. Han insåg att jag var hjälplöst bortkommen och skulle missa mitt flyg. Han sprang från stationen med mina väskor till en taxi, åkte med själv till flygplatsen och rusade till incheckningen med mig. När hans uppdrag var utfört försvann han innan jag hann tacka. Tror du att jag har en positiv bild av Japan?

Chaffisen på expressbussen i Brasilien som insåg att jag inget hade fattat. Jag hade tänkt kliva av mitt ute i regnskogen klockan två på natten. Staden med hotellet låg flera kilometer lerig grusväg bort från stora vägen och bussens rutt. Han körde sin buss full med medlidsamma passagerare ut på de slingrande skogsvägarna och släppte av mig vid hotellet. Alla var glada att den korkade gringon kom välbehållen till sin säng!

Inte är det Sri Lankas glättade broschyrer som fått mig att vilja resa dit 21 gånger. Nej det beror på vanligt folks vänlighet! Familjen som år efter år bjudit mig på mat när jag passerat deras restaurang på väg uppför berget Sri Pada. Andra som låtit mig bo hos dem och tagit mig till fascinerande djungelkloster och svalkande bergsbäckar där vi badat och skrattat tillsammans. Varit mer intresserade av min vänskap än mina pengar.

Blir man bemött så här är det lätt att besluta sig för att återvända. Kan hela pusslet fungera, från den trevliga passkontrollanten, den hjälpsamme taxichauffören, den vänliga polismannen, den omtänksamma hotellpersonalen, den lyhörda guiden, till den leende medmänniska på gatan... ja, då är det lätt att lyckas i besöksnäringen!