Mötesteknik och indisk läkekonst?

Månadens gästskribent Per Söder:

Per är vd för Blue Hotel, yogainstruktör, föreläsare och författare till en bok om Migränyoga.

MÖTESTEKNIK OCH INDISK LÄKEKONST? Har dessa med varandra att göra?
Absolut, den flera tusen år gamla indiska läkekonsten Ayurveda betyder ”läran om livet”, och den ges idag till 80 procent av befolkningen i Indien.

Grunden för ayurvedisk behandling är ett system, som utgår ifrån att vi alla är olika och att jag lätt kan ta reda på vilken typ av människa jag är. När jag vet vem jag är, vet jag vilka svagheter och styrkor jag har i min kropp och i min personlighet. Ayurveda som läkekonst ser på svagheterna för att ta reda på vilka obalanser och därmed problem jag har. Ayurveda som hjälp till mötesteknik ser till styrkorna och hur de kommer till sin rätt på rätt ställe under ett möte. När har gruppen mest användning för just min kapacitet och i vilken fas befinner sig mötet?

Det mest grundläggande i Ayurveda är ta reda på individens sammansättning av de tre så kallade kroppstyperna vata, pitta och kapha. När jag föreläser om ayurveda för en konferensgrupp, spabesökare eller för en skolklass, får alla svara på ett antal frågor som snabbt tar fram varje persons fördelning av kroppstyperna.

Mycket schematiskt kan de tre kroppstyperna beskrivas så här:

1. Kapha – jord & vatten: Stabilitet, tyngd, uppbyggnad – växande & kontinuitet. Styrkan i kapha är lugn, empati, lyssnande, metodiskhet, reflektion och omsorgsfullhet.


2. Pitta – eld & vatten: Förbränning, utförande – blomning & kraft. Pittas styrka är fokusering, analys, drivande, värderande, engagerande och målinriktning.


3. Vata – luft & vind: Rörlighet – skördande & kreativitet. Vatastyrkor är flexibilitet, nyfikenhet, spontanitet, kommunikation och service.

De flesta resultatinriktade möten består av tre faser präglade av vata, pitta och kapha. Den inledande vatafasen formas av kreativitet, idérikedom och ett rörligt, öppet klimat där alla kan bidra och diskutera. Här tar vi fram handlingsalternativ och KREATIVITETEN får flöda. Därefter tar pittafasen vid som kräver värderande och beslut. Vi tar fram de förslag som verkar hålla och beslutar om vad vi skall välja. Här finns inte utrymme för vilda idéer och fortsatt diskussion, utan KRAFT för att bestämma sig. Slutligen går vi in i kaphafasen som är genomförandet. Hur går vi praktiskt vidare och verkligen gör det vi beslutat. Hur upprätthåller vi KONTINUITETEN?

Under vata-fasen får vatapersonligheten blomma ut och alla i gruppen får träna sig i att använda sin egen vata. Kaphapersonen som helst inte talar förrän den har något vettigt att säga, får öva på sin spontanitet. Pittan som vill ha snabba beslut får träna på att hålla igen. Under pittafasen kan det vara bra att låta någon med stark pitta, hålla i beslutsprocessen. En av pittas stora kvalitéer är just förmågan att värdera vad som fungerar, och att driva på beslutsprocessen. Under kaphafasen är det upp till alla att bidra, och inte lämna hela efterarbetet till kaphapersonen som är pålitlig, noggrann och gärna skriver protokoll.

En styrka i ayurvedatestet är att det har sin grund i kroppsliga funktioner och framför allt i ämnesomsättning och matsmältning. Det gör att vi även får råd om hur vi skall äta, träna och i allmänhet leva, utifrån vår individuella sammansättning av de tre kroppstyperna.

Själv har jag haft stor nytta av kunskaperna i ayurveda i mitt tidigare yrke som gymnasielärare och som hotelldirektör när jag anställer personal, i medarbetarsamtal och i team- och ledarskapsutbildningar.

Per Söder, 80 procent kapha, 15 procent pitta och 5 procent vata.