fredag 8 oktober 2010

Vindpinad utpost med mycket charm

Igår var jag på visningsresa till en av våra anläggningar. Alla såna resor är trevliga, men den här var något alldeles extra.

Det började med att 12 främlingar samlades strax efter lunch på kajen i Rävsnäs som ligger intill Kapellskär. En chartrad båt tog oss en halv timmes resa rakt österut, ut på ett vindpinat hav. Vårt mål var Söderarm - fyren i Ålandshav.

På bryggan stod Anngret och tog emot oss. Hon välkomnade oss in till ett dukat bord med smörgås och fika som smakade extra gott efter båtturen. Medan vi åt berättade hon om Söderarm och fyrens historia som började på 1600-talet. Som mest har ett 20-tal personer varit fast bosatta där, men nu är det bara hon och hennes man. Och så personalen förstås när de är där ute och jobbar.

Efter fikat och historierna om ön visade Anngrets kollega Christer oss utsikten från fyren och berättade om hur militären på 80-talet byggt befästningsverk på ön, för att femton år senare stänga ner och mura igen ingångarna i berget. Att det finns ett sex våningar högt hus nersprängt 40 meter i urberget kittlade fantasin. Synd att vi inte kunde gå in!

Eftermiddagen fortsatte med promenader runt ön. Som gäst bor man i olika hus med mycket inbyggd charm. De har medvetet en touch av 60/70-tal. Från en tid när fyrvaktaren fortfarande bodde på ön. I tidningskorgarna hittade vi Båtnytt från 1971 och andra gamla tidskrifter som förstärkte känslan av att vara där då.

Lite småfrusna träffades vi sen i den vedeldade bastun i en före detta bunker. Utanför finns en bergsskreva där den vågade kan svalka sig i det 4-gradiga vattnet. Eller så nöjer man sig bara med att sitta och mysa och prata i rummet utanför bastun där Christer hade dukat upp tilltugg och dryck. Alla var samlade och stämningen var på topp.

Uppe i ett torn byggt av sjöräddningen med stora panoramafönster åt alla håll avnjöt vi sen en 3-rättersmiddag med vinden tjutande runt knutarna och ett kompakt mörker utanför. I fjärran syntes ljusen från Finlandsfärjorna som passerade och ett och annat mindre fartyg.

Trötta och lite omtumlade av alla nya intryck kom vi tillbaka till Rävsnäs vid niotiden på kvällen. Nu var vi inte främlingar längre. Alla kramades och vi skiljdes som 12 vänner som delat en fantastisk upplevelse tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi tar gärna emot alla synpunkter, frågor, ris, ros och kommentarer som vi kan få! Välkommen att skriva till oss.